Kategoriarkiv: /Columnist

You look older I can tell by your hands

it might be the way you shave your beard, how you control your appearance as if you were born to maintain it. by the same token the way you drive your motorbike, how you manage to supervise your vehicle in the most powerful and sexy manner possible.

it could also be the way you walk through a room, how you dance into a crowd as if you own the place and make fun of yourself while doing so to resemble your self-perception.

I sometimes surmise it is because of the fact that you are two years older, live alone in a big house and sort out all of your chores by yourself. if not all above, it must be the small wrinkles next to your eyes when you laugh, the big masculine body you appertain to, your dark and attractive voice or that raw magnetism of yours.

you know exactly how to treat a lady and you give me the kind of feelings people write novels about. you make me jittery, blissful, amatorial and fall headfirst in this pure, wondrous, unconditional love we share.

2013-01-13, 19:24 | Publicerat i /Columnist, /Loving | 14 kommentar

Never thoughts of suicide, I’m too alive

timmie, i somras: du pratade i sömnen inatt

jag: gjorde jag?

timmie: ja

timmie: men du sa bara en sak

jag: vadå?

timmie: Susanne

timmie: vem heter Susanne?

______

jag får mycket frågor om hur man berättar och handskas med att man förlorat någon. hur man berättar vad man gått igenom för utomstående utan att få oönskad sympati och höra ett ”Fy fan”.

hur man pallar grejen att dra upp något man inte vill prata om, bara för att få det sagt och förebygga situationer där någon skall känna sig dum för att de inte visste. för hamnar vi inte alla där annars?

sanningens ord är som den att jag är helt fel person att fråga. jag vet att jag har många som ser upp till mig och ofta säger att jag är så stark för att jag alltid är glad, men är inte det precis vad svaghet symboliserar?

jag är inte alltid glad.

jag är inte alltid lycklig och jag är aldrig någonsin okej med det faktum att jag kommer att leva resten av mitt liv utan min mamma. men hade jag kunnat göra något åt saken så hade jag gett upp allting i livet för det.

jag tröstar mig i att alla har sina historier. precis som alla ni som läser här har någonting som ni kämpat med så har jag det också. och världen vore så himla lättare om vi slapp allt hemskt som händer, om vi slapp gråta oss till sömns och skriva långa blogginlägg i ett svagt försök att försöka uppmana alla andra förvirrade själar att vi inte är så olika trots allt.

för om vi slapp cancer, om vi slapp anorexia, våldtäkter, misshandel, övervikt, organproblem, bilolyckor och mord. om vi slapp bränder, blodsjukdomar, krig, infektioner, jordbävningar, tsunamis eller HIV, vore inte livet bra underbart då?

när våra största problem skulle vara att trampa barfota på en LEGO bit, skoskav eller vilka jeans man ska ha på sig.

men så har vi de problemen ändå, har vi inte?

för mig är framgångsreceptet ganska enkelt. jag uppskattar allt i vardagen för jag vet att man inte skall ta något för givet. jag tjafsar inte om småsaker och jag och mina nära skrattar bort små problem som jag ser så många andra bråka om. mår man bättre av att skrika på någon man älskar?

livet är för kort för att må dåligt, och jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. jag har också dagar när jag är trött på mitt liv men jag sysselsätter mig med saker som gör mig glad och människor som får mig på bra humör. alla är vi värda det.

2013-01-03, 21:34 | Publicerat i /Columnist, /Personal | 34 kommentar

Intuition

Constantly being someones girlfriend might seem to some bystanders as a sign of insecurity or dependence on others.

Truth of the matter is, it is all grounded in serendipity. And a frequent urge to belove.

I believe in embracing the youth and doing whatever comes to your senses while you have the possibility to. I also believe in gaining new experiences, getting familiar with the unfamiliar and spending one night running from a taxi driver over gardens covered in snow – while losing your high heeled stiletto stuck in your neighbour’s fence.

(Let’s not discuss that last example further)

But doing these things and exploring new fields in life does not have to mean that any attendant needs to be single. Neither does it imply that anyone has to be in a relationship.

It means that whether you are on your own, happily in love or not endured to give a fuck; we are all able to make every second count. No relationship status should be in position to supervise you different. Irrespective of age.

But every so often people throw themselves in relationships to find themselves giving up on both dreams and pre-planned journeys for their partner. As well as quitting going out because of the lack of interest in clubbing while having a partner. Since when is a girls night all about hooking up? Who are these people that claim flirting is part of attaining a succeeded saturday night out with the girls, and why do they need close encounter in order to believe so?

The differences between being stably single and solidly in a relationship are all so distorted.

Because once you find a person worth stop being single for, you should not have to find yourself questioning your intuition. It is customarily to miss each other when not spending a friday night together, but making this impact on your girlfriends, education, family dinners, career decisions or other hobbies is certainly not healthy for you nor your relation.

I am not saying you should take all opportunities even though being in a relationship, only that one day you might regret you didn’t.

2012-12-05, 19:46 | Publicerat i /Columnist | 21 kommentar

We’ll be fine

något som slår mig är hur många som verkar tro att en kronisk problemlösning är att flytta utomlands. som om bara för att man bor i italien, i mitt fall, så är jag plötsligt imun mot allt som heter besvär och vardagsbekymmer.

saker suger här också.

kollektivtrafiken håller inte ens en femtedel av den svenska standarden och då har jag själv klagat på Skånetrafiken i en TV-intervju, här produceras ingen lättmjölk, internet arbetar så sakta att jag fick en chock när jag var i sverige hur snabbt sidorna laddades, finmald nötfärs existerar inte, en adress leder till tre ställen, varenda TV-kanal är dubbad till italienska och de är så anti det internationella att det är löjligt.

varför trivs jag då?

för att jag prioriterade mig själv för första gången när jag flyttade hit. och jag förespråkar samt uppmanar alla att göra samma sak, i alla lägen. flytta utomlands för att er dröm kräver det, inte för att fly problem i Sverige för de kommer ikapp er ändå.

flytta utomlands för att ni satsar på något; basketkarriär, internationell utbildning, ett jobberbjudande eller studier som inte Sverige kan ge häflten så bra förutsättningar till. inte för att det är coolt och ni vill ha det på ert CV. vet ni vad ni vill ha och vägen dit så skall inget få stoppa er, inte ett umgänge, en pojkvän, ens svenska trygghet eller ekonomisk bristfällighet. stanna hemma och arbeta ett tag isåfall för ett kapital som ger er säkerhet.

lyssna på er själva, er magkänsla och vad det lilla hjärtat dunkar för. det är så himla enkelt att fantisera där hemma i sovrummet men att ta steget ut är tufft och inte någon färgglad process med fint väder och goda crepes. det första jag gjorde när jag flyttade hit var att gråta mig till sömns för jag ville hem. men vilken mes är jag att ge upp halvvägs?

det kommer både vara läskigt och påfrestande, men följer man en dröm som man haft så pass länge så blir varje dag mer värd det. och idag kan jag säga att jag gjorde mitt bästa beslut i mitt liv att flytta utomlands. jag lät ingen relation i världen stå i vägen för det och under resans gång lär man sig precis varför vissa saker inte blev som man tänkt sig samt uppskattar hur jäkla mycket klokare, lyckligare och självständigare man blev på köpet.

2012-10-29, 18:13 | Publicerat i /Columnist | 23 kommentar

Sleep your way to success

det finns en sak som många tar för givet, vissa inte tar på allvar och andra prioriterar nöje framför.

jag tror innerligt på att det är en grymt viktig beståndsdel och en relevant faktor när det gäller att göra framsteg: sömn.

att SOVA! när jag flyttade ner till italien möttes jag av en ganska så hård 90centimeters säng som jag hade 2011 års sämsta sömn i, många sa att det vänjer man sig vid men jag åkte direkt till IKEA för att köpa en bekvämare 140centimeters säng. prioritera aldrig bort er sömn, man måste få slappna av mellan varven och i många fall gynnar sömn kreativ problemlösning.

2012-10-24, 16:16 | Publicerat i /Columnist | 8 kommentar

I found myself when I lost you

jag är så glad när ni vänder er till mig och gör bokstavligen allt för att hjälpa till.

detta med att göra slut är något som nog alltid kommer att kännas oavsett skäl.

jag har haft fyra långa förhållande men det har också tagit slut fyra gånger. jag som vill alla väl har prioriterat min kille före mig själv många gånger men ändå tyckt att jag varit den lyckligaste som finns på jorden.

vet ni när jag var som lyckligast efter flera års förhållande i rad? i våras när jag blev singel.

klart man ska gråta lite, det är alltid nyttigt men gråt inte mer än människan är värd. var han ett svin mot dig i slutet? gråt över det faktum att förhållandet inte höll än personen i sig.

var stark ett tag. var ledsen en eller två veckor men kom sedan till insikt med att du sitter där och bölar över en KILLE. killar som du kommer ha flera i rad innan du hittar den rätta. som du kommer tro att du har en framtid med innan du inser att det finns bättre män för dig. eller kanske kommer du fram till att du faktiskt trivs bättre singel.

jag har aldrig blivit så självständig och nöjd med min vardag som jag blev av att fokusera på mig själv ett tag. att inte ständigt anpassa mig efter någon annan eller försöka vrida på mig för att göra någon nöjd. jag hittade tillbaka till mig själv och strök ett streck över de saker jag inte längre var del av. som om en stor sten lättade från hjärtat.

ingen ska någonsin få såra mig, förutom jag själv. ingen ska någonsin få göra saker bakom min rygg så jag framstår som en idiot. för jag är värd så jävla mycket bättre.

det är vi alla.

så när ni sitter där och gråter så mycket att ni knappt kan andas. slutar äta för att ni har en klump av gråt i halsen och inte kan svälja. inte vill träffa någon eller något och är beredda att ge upp allting.

tänk på att jag har suttit där, fyra gånger om.

men inte förrän nu hittade jag en kille som älskar mig precis för den jag är. som inte ställer krav eller ber mig att ändra på mig. som skrattar för att jag är lite klantig än att skälla ut mig. som väcker mig mitt i natten av tonvis med kyssar och alltid råkar börja sjunga på exakt samma mening i samma låt.

ryck upp er.

2012-10-16, 19:40 | Publicerat i /Columnist, /Personal | 35 kommentar