Category Archives: /Personal

15 år.

idag var det 15 år sedan vi förlorade dig mamma. hur många gånger jag än upprepar det så kan jag inte riktigt ta in att jag inte har träffat dig på 15 år.

jag var 14 år.

jag var så liten, rädd, förvirrad och förstörd. de nästkommande åren har flytit samman och jag minns bara sekvenser, jag typ levde med autopilot och tänkte att jag snart skulle vakna från en lång och plågsam mardröm.

det går inte en dag jag inte tänker på dig. men med åren har jag gått från att inte vilja påminnas alls till att prata mer om dig – och nu älskar jag att berätta historier där du är med. jag vill att alla ska veta vilken jäkla fantastisk mamma du var. den bästa jag någonsin kunnat önska mig. kanske därför det gör så jävla ont.

jag saknar dig förevigt mamma. <3

det har blivit tungt att andas.

jag sänks av en stor tyngd i bröstet när jag anstränger mig för att få luft. jag försöker styra bort tankarna men jag kan inte. sorgen sköljer inte bara över mig. den dränker mig.

jag dränks av onda tankar, ångest och hemska minnen. varför ska man behöva gå igenom detta? varför tas människor vi älskar från jorden? varför måste vi leva utan dem? vad händer sen?

nu var den din tur att somna farfar. och det gör så ont i hela mig.

vila i frid tills vi ses igen. <3

saknar, längtar och önskar. jag lever med ett hål i hjärtat utan dig.

29/8

vila i frid mamma ❤️

idag vill jag gratta dig på din födelsedag mamma, men plötsligt känns tanken på att du skulle fylla år och åldras någon annanstans så skum för mig.

det finns något fint ändå med att du är förevigt ung. att du förblir 39 år till den dag vi ses igen. och att idag bara blir din dag.

i år har jag lovat mig själv att börja bearbeta min sorg. att åtminstonde försöka acceptera vad som har hänt, för jag kan inte längre leva och inbilla mig själv att du bara är borta ett tag. bara tanken på att du inte är kvar på jorden gör ont i varenda cell och jag får liksom svårt att andas.

jag är så ledsen för att du inte är här. och jag saknar dig så jävla mycket att jag inte ens orkar tänka på det. du är det bästa som någonsin hänt mig och jag älskar dig så jag nästan går sönder.

grattis på din dag.

och grattis till Ayla som skulle blivit 28 idag.

ni saknas oss.

en gammal kompis brännskadade sig nyligen och undrade lite gällande mina skador, och det slog mig att det nu är TIO ÅR sen jag brände mig. det känns som ett helt annat liv.

jag hade sån sjuk tur i oturen, och ärren ser väl relativt bra ut idag. jag brände hela insida armar och haka så det har varit rätt lätt att dölja det. den perioden var så jobbig men jag tycker det är viktigt och skönt att titta tillbaka, särskilt och se hur mycket bättre livet är idag.

natten det hände, vi hade läkarhjälp hemma som lindade in mig till en mumie och sen var jag på vårdcentralen och la om såren var och varannan dag.

jag hade första, andra och lite tredje gradens skador. så det ytliga kunde jag lufta från början.

sen såg jag ut så här som en vandrande mumie! jag fick hjälp med att duscha och världens bästa mormor tog så fint hand om mig.

efter ett tag hade jag bara små plattor på ärren och sen dessa skydds-strumpor.

vi har varit halva utan dig i 12 år.

jag har längtat efter dig i 4377 dagar.

jag är så trött på att sakna dig, på att bli ledsen när jag tänker på dig och på att behöva leva utan dig. jag älskar dig så det gör ont i hela kroppen och önskar varje dag att du var här.

vila i frid mamma.