Kategoriarkiv: /Columnist

Career woman, maid, gym rat and festive at once

är det du som städar, lagar mat, handlar och tvättar medan din sambo inte tillför mer än sin halva av räkningarna?

jag blir uppriktigt sagt förvånad över hur många som verkar ha det som ovan. jag fick ett mail av en som har börjat tröttna och undrar hur vi gör i vårt hem. jag har även flera vänner som varit i liknande relationer där detta ägt rum — de arbetar lika mycket men hon drar hela lasset i hemmet.

jag kan inte förespråka om hur idealet ska se ut, inte heller uppmana någon att de borde göra på ett annat sätt. men jag och min kille delar på alla sysslor och det fungerar finfint för oss.

lagar jag mat så dammsuger han, går han ut med soporna så tar jag tvätten och tömmer han diskmaskinen så putsar jag speglarna. utbytet av uppgifter bara fortsätter och har vi bara en sak att göra så gör vi det tillsammans eller klunsar om saken. jag är ingen hemmafru sidan om mitt heltidsjobb, jag är en träningstokig och översocial flickvän som satsar på karriären och bloggar när jag får tid över. min fritid och träning är lika mycket värd som min killes, och det är ömsesidigt. jag tycker bara det är så synd att många har sådana omrimliga stenålders-värderingar och köper det endast om den ena jobbar flera timmar mer i veckan än den andra, men nu var inte fallet så, eller hur?

jag tycker att det är viktigt att man står på sig, inget förhållande är värt att jobba dubbelskift för. och klarar du inte av att han/hon lämnar en klädhög på golvet så låt den växa tills de inser det själva, det är inte din skyldighet att agera deltidsstäderska i ditt eget hem. eller skriv en gullig lapp och skämta om det istället, kanske når man stöknissar bäst med en gnutta ironi?

2015-10-05, 09:59 | Publicerat i /Columnist | 28 kommentar

To a tobacco free world

i samarbete med euroClinix

jag som sällan framför särskilt starka åsikter här i bloggen tänker idag slå ett slag mot rökning. men även hylla det faktum att vi blir mer och mer medvetna om riskerna och att siffran som väljer att sluta röka faktiskt stiger.

men trots detta så röker var tredje europé. och rökning kvarstår som den tredje största enskilda orsaken till dödsfall och sjukdomar som går att förebygga. jag förstår att det handlar om så mycket mer än dålig karaktär; för precis som jag är beroende av choklad, avokadoknäckebröd och iskallt vatten så är många rökare idag beroende av sina cigaretter.

jag klandrar ingen heller. jag vet att det är svårt att sluta, det jag desto mindre förstår är varför många envisas om att dra så många andra med sig ner i skiten. räcker det inte med att ni försämrar er egen hälsa? för det är inte att förglömma att passiv rökning ligger bakom över en halv miljon dödsfall om året. och du som rökare gör ett aktivt val varje gång du tar ett bloss.

jag tycker faktiskt att du som läser här och som röker, tänker en gång innan du tar din nästa cigg. jag vill inte uppmana dig att sluta röka, det är ett beslut du får ta själv, men att få dig till att fundera över Varför du röker. så lovar jag att tänka efter nästa gång jag tar en bit choklad.

euroClinix driver just nu en kampanj mot rökning Här som lyfter fakta och statistik som är värt att reflektera över. bland annat har de gjort denna interaktiva världskarta som porträtterar hur rökning påverkar världen.

Världskarta – så påverkar rökning världen

(då hör det även till historien att vi har gjort enorma framsteg på senare år. kan ni tänka er hur denna karta såg ut för 15 år sedan?)

2015-05-06, 10:16 | Publicerat i /Columnist | 10 kommentar

I felt you in my legs before I even met you

It was the first time I laid my eyes on you that I knew you were different. I remember standing on an elevation, spotting you in the crowd, whereas my legs decided to jump off and walk towards you before my conscience had any say.

It was our first eye contact that made my body shiver. Talking to you for the first time too close to deny the sexual tension that emerged and listening to the dark soft tone of your voice.

The attraction was as distinct we shared a restrained laughter, yet we had each other in sight throughout the whole evening.

It was the first time you touched me that I realized I wanted more. You grabbed my arm as I was aligning it towards you and the strength of yours made me aroused.

It was the first night we shared together that made it manifestly to me that it was not to be the last. The ease and givenness felt ridiculously certain and for not having any common ground to start from we managed to have a continuous conversation during the entire night as if we had known each other for decades.

This was also the night our bodies met for the first time. I told you I was not going to touch you and cautiously crawled up next to you laying skin to skin. Pressing our chests against each other with my fingers itching to touch you.

It was how you laughed at my jokes, talked about other things than your work or people that pisses you off and how we connected by just staring into each others eyes, blue to green. Breathing the same air as you while struggling not to kiss you, feeling you under my skin before I even got to and losing any doubt I had in ever finding someone I would like to get involved with.

You excite me.

In a way I have not experienced previously and you constantly challenge me to be better. I am at my best with you by my side and this passion and love we share has been strong enough to keep us in two different countries for an entire year now. You are my rock.

2013-05-23, 17:30 | Publicerat i /Columnist, /Loving | 11 kommentar

An open letter to my younger sister

Hello there, little sister. My princess and baby sibling, or should I call you Wowwo? Like you used to call me when you were four.

But you are no longer four years old. No. You’re slightly older and you are turning into something I have feared for way too long now. You are turning into a woman.

I might not always be able to give prominence to the amount of love I carry for you, not even half of it. But no countless number of days or miles away from you will never change the fact of it.

Being apart from you as much as I have the last year distresses me, especially when you are going through an age in which you need me the most, us, your sisters. For we are four sisters partitioning a certain responsibility for you after the tragical loss of a beloved mother and we are now all in charge of looking out for you.

I might not always be able to be there for you, but as the brave and high-spirited woman you already are, it is looking bright for you. Remember to always stand up for yourself, which you already are- considering you persisted to follow her footsteps like the rest of us failed to. There are still hopes for you.

Become who you want to be and prioritize in order after what makes you the happiest, never be afraid to leave things behind as we grow apart from them, do not take people for granted and always keep in mind to treat others the way you would like to be treated yourself.

Have fun, never underestimate your intelligence, make sound decisions, always believe in actions before words and be never stupid enough to let anyone talk their way in under your skin. Never lie to us, know that we are all human beings and making mistakes is better than lying about it. Kiss a guy only because you want to and please, oh please, never give in for a man just because it is tempting. He will have to work the field for months

(years, from a sisters’ point of view)

because you only deserve the very best and the rumor has it.

Never settle for less if you know you can do better, learn from our defeats but make your own mistakes too, don’t give in for peer pressure, try a drink or two if you’re in safe company and think you can handle it but always choose a breezer in a new bottle before a cocktail in a glass when you are in a bar. You will need your fair share of fun and I am willing to admit it. Try to keep in mind that alcohol always will lead you to problems and should only be consumed in small amounts.

Do not be upset with us for judging boys around you, mind your health since it is the most important thing you are the owner of, be grateful for things as we are now part of a very strange society and always tell people you love them before it is too late.

I am afraid to say that you will have your heart broken, more than once. The substance is that you will walk away from each heartbreak more high-powered and wise than ever. You will go through a period when you feel like our family is the least important unit present, when in fact the opposite is at stake. It is when you are older that you will understand. How the mother of our mother is the most beautiful, wondrous and admirable piece of woman on this planet.

I know that I am not always a great role model, neither are your other three older sisters, but we try to. We make an effort of always being there for you even when we are all spread out all over the map.

Just one more thing, never start smoking. Or I swear to God that I will hunt you down myself and make you suffer for each second you’ve spent with the single most disgusting thing ever created.

But that is only because I love you.
And I love the shit out of you.

2013-02-27, 20:35 | Publicerat i /Columnist | 18 kommentar

Dealing with a heart that you didn’t break

något jag tycker är himla synd är människor som låter dåliga upplevelser styra dem.

personer som får ett gammalt brustet hjärta att ha inflytande på sin omdömesförmåga och senare relationer. de stackars pojkvänner och flickvänner som får ta så jäkla mycket skit för att deras partner hade ett ex som fullkomligt eliminerade allt under kategorierna tillit och förtroende.

för ska jag snoka på Timmie bara för jag hade ett ex som flörtade med andra tjejer via sociala medier? ska jag ha ont i magen när han är på nattklubb för jag hade ett ex som pussade på andra där?

ska jag gå upp i taket så fort han är tyst en stund bara för jag hade en kille som alltid höll tyst när han hade gjort något dumt? ska jag behöva vara rädd för att tappa mat på golvet för att jag hade en kille som skällde ut mig så fort jag klantade till mig? ska man ducka så fort någon höjer handen för att man haft en som smällde till en?

jag tror inte det handlar om att glömma allting man varit med om- tvärtom är det nyttigt att minnas jobbiga stunder för att veta hur man bearbetade dem. däremot förespråkar jag att man ska, under alla omständigheter, alltid undvika att ta ut det över någon annan. för ska Timmie behöva stå i skuld för något en annan kille utsatte mig för?

alla har vi tyvärr dåliga erfarenheter gällande mycket här i livet. hemligheten är att njuta av människor för vad dem är och inte vilka de kunde ha varit.

2013-01-22, 19:19 | Publicerat i /Columnist | 28 kommentar

You look older I can tell by your hands

it might be the way you shave your beard, how you control your appearance as if you were born to maintain it. by the same token the way you drive your motorbike, how you manage to supervise your vehicle in the most powerful and sexy manner possible.

it could also be the way you walk through a room, how you dance into a crowd as if you own the place and make fun of yourself while doing so to resemble your self-perception.

I sometimes surmise it is because of the fact that you are two years older, live alone in a big house and sort out all of your chores by yourself. if not all above, it must be the small wrinkles next to your eyes when you laugh, the big masculine body you appertain to, your dark and attractive voice or that raw magnetism of yours.

you know exactly how to treat a lady and you give me the kind of feelings people write novels about. you make me jittery, blissful, amatorial and fall headfirst in this pure, wondrous, unconditional love we share.

2013-01-13, 19:24 | Publicerat i /Columnist, /Loving | 14 kommentar

Never thoughts of suicide, I’m too alive

timmie, i somras: du pratade i sömnen inatt

jag: gjorde jag?

timmie: ja

timmie: men du sa bara en sak

jag: vadå?

timmie: Susanne

timmie: vem heter Susanne?

______

jag får mycket frågor om hur man berättar och handskas med att man förlorat någon. hur man berättar vad man gått igenom för utomstående utan att få oönskad sympati och höra ett ”Fy fan”.

hur man pallar grejen att dra upp något man inte vill prata om, bara för att få det sagt och förebygga situationer där någon skall känna sig dum för att de inte visste. för hamnar vi inte alla där annars?

sanningens ord är som den att jag är helt fel person att fråga. jag vet att jag har många som ser upp till mig och ofta säger att jag är så stark för att jag alltid är glad, men är inte det precis vad svaghet symboliserar?

jag är inte alltid glad.

jag är inte alltid lycklig och jag är aldrig någonsin okej med det faktum att jag kommer att leva resten av mitt liv utan min mamma. men hade jag kunnat göra något åt saken så hade jag gett upp allting i livet för det.

jag tröstar mig i att alla har sina historier. precis som alla ni som läser här har någonting som ni kämpat med så har jag det också. och världen vore så himla lättare om vi slapp allt hemskt som händer, om vi slapp gråta oss till sömns och skriva långa blogginlägg i ett svagt försök att försöka uppmana alla andra förvirrade själar att vi inte är så olika trots allt.

för om vi slapp cancer, om vi slapp anorexia, våldtäkter, misshandel, övervikt, organproblem, bilolyckor och mord. om vi slapp bränder, blodsjukdomar, krig, infektioner, jordbävningar, tsunamis eller HIV, vore inte livet bra underbart då?

när våra största problem skulle vara att trampa barfota på en LEGO bit, skoskav eller vilka jeans man ska ha på sig.

men så har vi de problemen ändå, har vi inte?

för mig är framgångsreceptet ganska enkelt. jag uppskattar allt i vardagen för jag vet att man inte skall ta något för givet. jag tjafsar inte om småsaker och jag och mina nära skrattar bort små problem som jag ser så många andra bråka om. mår man bättre av att skrika på någon man älskar?

livet är för kort för att må dåligt, och jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. jag har också dagar när jag är trött på mitt liv men jag sysselsätter mig med saker som gör mig glad och människor som får mig på bra humör. alla är vi värda det.

2013-01-03, 21:34 | Publicerat i /Columnist, /Personal | 34 kommentar

Intuition

Constantly being someones girlfriend might seem to some bystanders as a sign of insecurity or dependence on others.

Truth of the matter is, it is all grounded in serendipity. And a frequent urge to belove.

I believe in embracing the youth and doing whatever comes to your senses while you have the possibility to. I also believe in gaining new experiences, getting familiar with the unfamiliar and spending one night running from a taxi driver over gardens covered in snow – while losing your high heeled stiletto stuck in your neighbour’s fence.

(Let’s not discuss that last example further)

But doing these things and exploring new fields in life does not have to mean that any attendant needs to be single. Neither does it imply that anyone has to be in a relationship.

It means that whether you are on your own, happily in love or not endured to give a fuck; we are all able to make every second count. No relationship status should be in position to supervise you different. Irrespective of age.

But every so often people throw themselves in relationships to find themselves giving up on both dreams and pre-planned journeys for their partner. As well as quitting going out because of the lack of interest in clubbing while having a partner. Since when is a girls night all about hooking up? Who are these people that claim flirting is part of attaining a succeeded saturday night out with the girls, and why do they need close encounter in order to believe so?

The differences between being stably single and solidly in a relationship are all so distorted.

Because once you find a person worth stop being single for, you should not have to find yourself questioning your intuition. It is customarily to miss each other when not spending a friday night together, but making this impact on your girlfriends, education, family dinners, career decisions or other hobbies is certainly not healthy for you nor your relation.

I am not saying you should take all opportunities even though being in a relationship, only that one day you might regret you didn’t.

2012-12-05, 19:46 | Publicerat i /Columnist | 21 kommentar